Nu börjar jag få tankarna lite på plats efter träningshelgen. Jag är ju lite trög på det viset, behöver gå hem, fundera & sen kan jag lägga alla pusselbitarna på plats.   

Det jag verkligen tar med mig från träningshelgen är tänket: "vad behöver min hund". Khan behöver definitivt inte öva sig i Kamikaze style- det sparar vi till om några år.    Däremot behöver han få lite mer självförtroende & känna att han göra rätt. Mottot "Jag kan, Jag vill, jag gör det" blir istället "Jag kan, Jag vll, Jag vet (hur)". Det innebär inga bollar hos mottagaren i budföringen utan istället koppel på, godis (ska handla mjukost tub) & så massa lugna klappar så att han inte behöver ha flyktkänsla hos mottagaren. Jag vill att han ska ha känslan "jag sitter här, matte är där & det är rätt mysigt". Min tanke är oxå att göra samma sak hos mig: lugnt mys i mindres skala- jag tror att det kommer minska ner springet rätt rejält när poletten trillar ner. I uppletandet går vi ut tillsammans så att han känner att han får visa mig till grejerna & så släpper jag kopplet när jag tycker han har rätt attityd. Han ska få stöttning av mig & få lov att göra rätt direkt.

Igår efter jobb traskade jag & en kollega ut på långrunda med både Khan & Diva. Det har ju varit strikt vila nu efter träningshelgen & vi har bara gått på halvlånga rundor med läsa tidningen takt. Men igår fick Diva träna lite på att hålla kontakt med mig när andra hundar gick förbi, det var autobahn i Kungsparken vid 16-tiden kan jag tala om. Duktig var hon!  

Efter att ha kört hem kollegan hämtade express Kamikaze upp Kattis nere i stan & sen körde vi till klubben för en jättebra föreläsning av Anki Mohlin! Hundarna fick äta i bilen innan vi gick in & det tyckte Diva var lite konstigt.  

Föreläsningen gav många aha upplevelser, men det jag verkligen tar med mig är hur störningskänsliga vi själva är. Jag bloggade ju om det för ett tag sedan. Störs min koncentration av mobilen som ringer, kompisen som går förbi med sin hund och säger hej, domaren står i vägen osv. Sen är det ju det här med jantelagen som, om jag ska vara ärlig, jag är rätt bra drillad i.   

Anki sa något som jag tycker är väldigt bra: skit i vad domaren tycker om DU tycker att din hund var duktig. Mitt mål var kanske ett framspår & att komma runt spåret med alla pinnarna, lyckas jag med det ska jag vara jättenöjd. Hennes tips till de som blir sjukt nervösa var b la att sysselsätta sig med andra tankar ist för att fokusera på domare, publik & vad de tänker: förbereda min hund inför nästa moment, skicka på bästa sätt i uppletanderutan osv. 

En annan tanke från Anki var det här med mål & att ha en plan för varje träning & detaljerna i varje moment. Om inte jag vet exakt hur jag vill att det ska se ut- hur ska jag då kunna lära hunden det!? Effektiv träning vs slaskträning. Jag har ju aldrig planer för något. Jag läste till sjuksköterska utan någon egentlig plan & är rätt spontan av mig- men det här tar jag till mig. Jag måste bli lite mer disciplinerad när vi tränar moment. Ha en plan A, plan B & sen faktiskt utvärdera.      

Jättetrevlig initiativ med såna här föreläsningar tycker jag- mer sånt!