Då ska vi se om jag kan författa en kvällsblogg. 

Skrev ett blogginlägg i torsdags om kvällsträningen i onsdags som gick sjukt bra. Tyvärr bestämde bloggplatsens server sig för att klappa ihop lagom tills jag skulle spara & allt försvann  . Kortfattat så tränade vi iallafall rutan, fjärr & fritt följ i den ordningen. Träningen var riktigt lugn & fin och för första gången sedan "Projekt anti-kamikazefart" fick Khan vara lös även i pauserna, vilket fungerade kanon. 

I fredags fick Khan vara hos mamma & Petra hela dagen och kvällen eftersom jag först jobbade & sedan var iväg på klinikfest. 

Det var även min students sista dag & jag fick en superfin Hortensia av henne. Det är ju inget som förväntas av studenter så det var verkligen extra kul! Nu står blomman ute på balkongen och jag ska försöka hålla liv i den så länge jag kan. 

Igår samlades delar av onsdagsgruppen hemma hos Lotta på eftermiddagen, lagom tills regnet började ösa ner. När jag plockade ut Khan ur bilen kände jag att det verkligen var en "sån" dag. Han var helt toppad & övertygad om att han var kung- växeln Kamikaze speed var ett faktum  . Gick en runda, tog in honom fot, gav honom en karamell och gick vidare på runda. Väl inne på appelplanen (JO, Lotta har en helt egen appellplan i sin trädgård inkl staket och allt) började jag med att låta Khan springa av sig en stund & kolla läget hos publiken. Träningen då: gick absolut över förväntan med tanke på hur speedad Khan var. Ok han andades extrem högt i början MEN han gjorde det han skulle & skällde inte  .   Linförigheten är jag helnöjd med. Vicky skötte klickern & Cina kommenderade så jag kunde fokusera helt på att ta riktmärken & gå ordentligt. Sen ville jag testa av framförgåendet som vi kört en del på våra promenader med fokus på hur Khan lämnar på kommandot. Alla som sett den träningen kommer ihåg överljudshastigheten med fullt muskelpåslag  .  Det här är ett moment som jag inte tänker peta i för mycket. Han lämnar direkt på kommando utan att dra omkull mig, går hyfsat rakt & stannar ev lite snett ibland. Sen ville jag testa min träningsplan för budföringen. I kort går den ut på att använda bollen som joystick för att styra in Khan med kommandot fot, när han sitter stadigt får han kampbelöning medan mottagaren kan ta tag i kopplet (för att förhindra självbelönande spring) ta in honom fot & ge godis/röst/gos beröm tills Khan sitter tryggt. Den här planen går i linje med hur jag lagt om träningen överlag. Ända sättet att nå det bästa du vet (bollen) är att göra som jag säger. Ända sättet att få springa tillbaka till matte ( = belöning) är att sitta still hos mottagaren med kontakt. Vicky var snäll & stod som mottagare & jag kan ju bara säga att det blev succé  . Vi stod bara några meter ifrån varandra eftersom jag inte ville ha spring av två anledningar 1. Spring = muskler = no brain och 2. Blött + kamikazefart = volter som broms.

Halvvägs igenom träningen pausade vi för megamysig grillmiddag. Jag passade på att köra marinerad karré som Leif fick grilla åt mig. Bor man på 8:e våningen är grillat inte ett smidigt alternativ så jag passade helt enkelt på  . 

Idag hade jag ställt klockan för att komma upp ordentligt i tid innan det var dags att köra till Irene B för spårträning. Istället blev det en rejäl sovmorgon eftersom jag måste ha stängt av klockan utan att vakna   . TUR att jag inte skulle jobba är allt jag har att säga om det! Istället dök jag upp strax efter halv tolv tiden, laddad för att köra budföring med alla som kunde tänka sig att stå mottagare. Min plan är att köra med många mottagare nu när jag tränar om. Varför? Jo, för att Khan snabbt lär sig hur saker ska vara. Det räcker med några få repetitioner under ett träningspass för att han ska tänka: Ok, nu vet jag hur det ska vara  . Mariana var första offret & hon läser ju Khan som en lättläst bok  . När han var allt för fokuserad på mig fick han gå lite framföringar (jag måste komma ihåg och informera M att vi inte ska träna rapport , det klarar inte mina nerver  ) innan han fick springa till mig. Andra passet tog Marianas bror Rikard och han var nog lite nervös av att det var nyinlärning av pajat moment tills han insåg att jag inte blir sur om det blir fel. Nu visade det ju sig att han inte hade behövt oroa sig för han gjorde prick rätt   . Jag bestämde mig för att backa rätt rejält efter första skicket (INTE fastna i avstånd) varpå Khan fick en kris när jag var lååångt bort. Rickard blev lite ställd av vad han "fick" göra (det är verkligen inte lätt när man inte känner föraren!), men agerade helt rätt när jag gastade att det var mer än ok att stoppa utbrottet & sen köra enligt instruktioner. Khan blev så chockad att han kom av sig & sen blev förälskad. Det ville sig inte bättre än att han tänkte tjuva järnet hos mig för att komma tillbaka till Rickard   . Helt rätt känsla & han reagerade direkt på tillsägelse från mig. Extra kul var att han hade sån fokus på både Mariana & Rikard att han struntade i sökhundarna som passerade precis bakom mottagaren. 

Efter mega lyxig grillning var Irene så go att vi fick lov att vara i hennes trädgård för att köra mer budföring = träd för publiken. Khan var först ut eftersom jag ville köra flera omgångar med honom. Vicky stod som mottagare & jag valde att minska ner på joysticken och öka avståndet för att - åter igen- inte fastna. Bollen var fortfarande synlig men rörelsen var minimal. Under tiden de kampade backade jag så långt det gick i Irenes trädgård, Khan hade full koll på det men valde kampen  . Inga som helst tendenser till att sticka utan full fokus tyvärr så mycket att de fula gamnackesättandena kom fram. Nu tolererades ju inte det utan han fick snällt sitta ordentligt dvs UPP innan han fick springa till mig. Återigen: tjuvningstendens från mig som bara körde med köttbullar MEN inget hoppande på mig utan fin fina ingångar   . Vända 2 tog Mariana och där fick Khan återigen gå fot, göra ingångar & dona innan han fick springa tillbaka till mig. Det resulterade i en megatjuvning jag inte lyckades stoppa (han v ä g r a d e ens titta på mig utan satte sig fint fot för att sedan dra   ) & det är ett faktum att jag måste stoppa på mig en boll jag med   . 

  En rätt nöjd Kamikaze som donade runt med sin boll medan vi pratade en bra stund  . Mera bildbevis kommer såfort Rikard är klar med sina bilder. 

Kvällen avslutade jag med allmän service av min germanska urhund: fixade klackeskorna och frisyren och det hela tog ju en liten stund. Fy som jag har låtit min hund förfalla både konditionsmässigt & rent utseendemässigt  . Fy skäms & bättring! Hela vintern & våren har varit rätt bedrövlig rent allmänt. Jag har inte ens kommit iväg till bokskogen på långrundor särskilt ofta, konstigt att min hund blir helt till sig när det vankas aktivitet  . Nu är det iallafall klart att jag återigen ska plugga på 25 %. Det innebär lite mer flexibelt schema & så provar jag modellen att spara mer semesterdagar för att göra mitt schema luftigare. Jag behöver helt enkelt mer återhämtning med tid för min hund & mina vänner   . Jag känner liksom att jag inte är så som jag vill vara & det ger mig inte precis ro i själen. 

Förresten passade jag på att shoppa en ny stegräknare igår. Jag råkade ju hutta min gamla i tvätten på jobb & glömde sen att ringa till tvätteriet i Kristianstad för att be dom att skicka tillbaka den.