Igår ringde klockan 6:30. Gick ut en runda med Khan innan jag landade med en kopp kaffe framför Dr Phil i soffan.   innan vi sussade till skogs.

-

Efter lite kaffedrickande och småprat traskade alla ut sina spår. Jag gick till Benzon medan Mattias gick till Khan. Min plan var att testa ett nytt sätt att släppa på. Khan musklar ju redan från bilen- han går fint här med krav men laddar ändå   . Tanken var i alla fall att se vad han gjorde när han fick lov att gå iväg.  Antingen gjorde jag helt fel ELLER så funkar det helt enkelt inte på Khan för SÅ dåligt har han nog aldrig spårat. Han såg mer ut som att han hade kastats ner i bollhavet och fick leka helt själv- ungefär här misstänker jag att jag missat något med den metoden.   MEN jag är nöjd med att jag 1. inte valda ett sela av och bryta honom- trots att jag till och med sa till Mattias att nu bryter jag honom. Istället "bröt" jag honom & började om på nytt så som vi brukar. Resten av spåret gick kanon, MEN jag måste-måste-måste ha handskar som täcker fingrarna helt (granngården på måndag). Jag kan bara inte bromsa honom så mycket som behövs när linan bränner sönder fingrarna   - TACK MATTIAS som höll lite diskret i linan   Khan fick ytterliggare 1 spår, med planen påsläpp. Jonas följde med och då blev det metod 1 ( som jag ju blev uppmanad av Jonas att köra från början) "ordning & reda". Jag tycker ju att jag gjort det men-nej. Jag har bara varit så glad över att Khan vill jobba att jag glömt att vi jobbar när jag säger det. Alltså blev det en flashback till bilden i headern. Linan kopplad i halsbandet, under magen för bromsning & så börjar vi när JAG är redo. Khan spårade hur fint som helst när jag väl styrde upp det hela lite. Alltså är planen till nästa gång: påsläpp, påsläpp, påsläpp & så ska det vara klurigt från början så att Khan måste jobba. Inget snällt jag går en bit så han får fäste. 5 meter-pang-vinkel  Det är ju egentligen positivt att Khan är så het och vill så mycket, men jag måste lära mig att styra upp honom . 

-

Uppletande är det inte så mycket att säga om, samma sak där. Khan behöver tänka (läs: tvingas att tänka). Inget mer curling utan KRAV!   Första två skicken återkom "jag springer en runda med grejen" MEN ett nej fick honom att stanna, släppa saken och stå kvar istället för att gasa iväg. Rom byggdes inte på en dag- så jag är mer än nöjd. Sista 2 skicken lämnade han av i närheten av mig   It is a working progress   

-

Budföring ville han helt plötsligt inte springa.    Nu är ju min teori att Khan tycker det är så kul att springa att det blir en belöning i sig att få göra om. Alltså var han inte helt impad av att bli tillsagd på första skicket att det var MARSCH som gällde. Han VET ju vad det innebär. Alltså gick jag helt enkelt emot honom och kommenderade igen = jag stannar här och ser förvirrad ut så kanske hon blir snäll.   Han bestämde sig hur som helst för att springa till Susanne och fick kampa järnet. Jag gick och hämtade honom där & så gjorde vi om 3 ggr och alla gångerna sprang han för full karriär och satte sig fot hos Susanne utan drama.   Plan alltså: bara springa till mottagaren+ krav och mindre drama.   

-

Efter en härlig dag i skogen åkte jag och Khan till Hasselgatan för att passa Carlzon. Medan jag pratade i telefon med mormor fick prins åsikt    leta godisar som jag placerat ut. Han somnade rätt så ovaggat i soffan medan jag försökte hitta prisvärt spårsele till Khan ( som numera vet hur han ska gå ur sitt   ) Hämtade mamma och Petra på jobb innan jag kraschade på sofflocket. Khan var så trött att han totalt struntade i benet jag gav och gick och la sig.