Jag brukar ju inte precis vara imponerad av Herr Emil i Lönnebergas alla hyss (Ms patience I ain't  ), men just nu känns det bara härligt i hjärtat när han hittar på bus.    Nyss blev jag t ex burdust attackerad i soffan (& naggad i nacken) normalt brukar det föranledda en rätt burdus tillsägelse, men idag nöjde jag mig med att plocka bort honom med en mild förmaning .Det känns hur skönt som helst att Khan börjar bli lite pigg för första gången på nästan 1 månad, vill gå på promenader, leka med leksaker, hitta på bus & gärna träna något. 

Kunde inte motstå de där ögonen och lätt honom träna lite...   Försökte fundera ut en övning som skulle vara lugn & inte innehålla något krav (lydnadsmoment & böglydnad- nu jäklar tar det fyrr på alla håll och kanter- är fortfarande inte att tänka på). Khan fick lära sig att stänga lådor och skåpsdörrar. Det tog 5 klick+karamell och ca 1 minut. Kan tillägas att han var rätt motiverad, men förvånansvärt lugn & koncentrerad.    Nu somnade han rätt nöjd & det känns hur gott som helst. 

Aptiten är återigen gränsfall patologisk...

Inte helt nöjd med att vilan längre...  

Den här har legat på golvet, men inte varit intressant förrän idag.   

-

Nu är det snart julsemester & det är rätt mkt avtackningar på jobb. Idag bjöds det på smörgåstårta (hur god som helst) & inte mindre än 3 tårtor.   Några kollegor hade bakat till avtackning & sen fick vi två stora (säkert dyra) tårtor av patienterna.   Imorgon är det jullunch på jobb & det känns ju som ett rätt bra sätt att avsluta veckan på. En katastrofal inleddning & ett bra slut. 

Julsemestern känns helt plötsligt lite ljusare ut. Khan ska fortfarande ta det lugnt, men vi kommer kunna gå på promenader (och bara det känns underbart!!) & träna lite smått