Influensan har släppt sitt grepp lite så idag fick Khan faktiskt en riktig morgonrunda. Traskade ner till parken med en boll som jag hade i handen för att kunna träna gå ordentligt & strunta i att jag har en boll & vi är på väg mot parken. Innan Khan fick lova att springa fick han finna sig i att koppla ner några snäpp & sen traskade vi runt tills han släppte bollen innan han fick den (= fokus på annat än bollen). Jag gillar ju inte bollrastning egentligen, förutom när jag låter Khan springa intervaller med 2 bollar- fast det är mest för att få till träningen överhuvudtaget. Idag fick han springa efter bollen helt enkelt för att få röra lite på sig där jag behövde röra mig så lite som möjligt. 

Han blev nog helt chockad över att vi överhuvudtaget gick en runda så han lämnade av bollen hur fint som helst varje gång (frivilligt flera gånger dessutom) & lyssnade jättefint när vi övade hörsamhet trots boll i munnen. Så fint att det gick att öva skiftet ligg-sitt på håll   . 

    Vår dagliga platsliggningsträning   1 minut fick han ligga kvar trots att jag stod med bollen i handen (det gick inte att lägga bakom honom eftersom det blåste.) Hade egentligen tänkt lägga bollen bakom & låta honom ta den när vi var klara, men eftersom han låste sig på bollen fick han vara utan. Såklart efter att han fått en chans att släppa den, men det räknas inte att bara göra som jag säger om ögonen rullar bakåt för att glo på bollen   . Antingen släpper man bollen & fokuserar på uppgiften eller så får man den inte- PUNKT!  

  Mängdträning av lämnadelen   .

Igår hade jag lite ork på kvällen & tog tag i början till vittringen. Har funderat lite fram och tillbaka hur jag ska lära in det, men har bestämt mig för att köra som Hanna beskrev på sin blogg.  Jag kommer precis som Hanna skriver vänta länge innan jag lägger på springdelen (muskler). Funderar i lite samma banor med rutan. I Khans fall betyder ju muskler att hjärnan kopplas bort & att springa full karriär mot en boll i rutan betyder m y c k e t muskler. Alltså kommer jag att prova att vara närmre (han får gärna GÅ till rutan för min del- farten är jag inte orolig för) & skicka från alla möjliga håll tills det känns som att han vet att det är mitten av rutan som är nyckeln till belöning. Just fart tror jag inte ska vara med i inlärningen alls hos en hund som Khan. Ska testa detta på budföringen oxå: ingångar som blir längre och längre  . Jag vill få Khan att tänka lite mer, så får jag se sen om det blir pannkaka av alltihopa...