Jag läser rätt många hundbloggar nästan varje dag. Jag gillar bloggar som är ärliga- där varje träningspass inte alltid går som på räls & där det ibland uppstår problem som inte är självklara att läsa. På senaste tid är det några som har skrivit just det- när träningen inte går sådär bra precis hela tiden. Några av de bloggar jag tycker har kloka tankar är dom här:

Kennel Blågul

Beathalandet Samson

My Perfect Life

På en av dessa bloggar läste jag något som jag gått & klurat lite på senaste dagarna: att låta hunden jobba igenom svårigheter oavsett hur lång tid det tar. Inte alltid hjälpa, visa eller göra lättare. Så idag efter en jättemysig långrunda i skogen tillsammans med Kattis & Elvis traskade jag till parken för ett lydnadspass. Min plan var helt enkelt att ställa krav på saker jag vet att Khan kan & hålla på tills han gjorde dom! Piece of cake   ... 

Det fria följet är jag faktiskt riktigt nöjd med. Egentligen bara ett missförstånd där Khan trodde det var paus medan jag riktade fokus på en skällande hund som kom farande under en belöning. 

Rutan är ju fortfarande inte ett moment. Där fick jag istället inleda träningen att han ska ge blanka den i att rusa mot belöningen så fort jag släppt den (lägger en boll i rutan). Att dessutom skita i att jag säger NEJ är inte ok. Mot slutet lyckades jag iallafall bryta honom men det ska jag jobba bort. 

Avslutade med apportering där jag väntade en bra stund efter att apporten slutat rulla, värsta tjuvningsrisktidpunkten. Efter en diskussion om huruvida jag kan bäst själv är en vinnande attityd satt Khan med rumpan fastklistrad i marken tills han fick kommandot   . 

      Balansträning på en stock som rullade rätt bra. Det gäller att koncentrera sig & inte trilla av för att få karamellen.