Ok, nu börjar jag känna mig gnällig. 2 dagar med total vila är ungefär max av vad jag klarar av. Mitt krya projekt har inte riktigt tagit den vändning jag hade tänkt mig. För andra natten i rad har jag inte kunnat sova eftersom halsen gör så in i h*lvetes ont. Projektplanen var trots allt rätt bra tycker jag: vila, knappra upp hela apotekets förråd av förkylningsmedikamenter & puff frisk i en hannavändning. Den där slutklämmen har liksom uteblivit & istället tvingades jag erkänna mig besegrad igår. Mamma steg upp efter nattjobb & åkte för att handla medicin & sjuklingmat till mig. När hon lämnat av det tog hon med sig Khan för att gå milen i Bokskogen.   Det var en rätt nöjd kille jag fick hem senare på kvällen. 

Min nya vän- förutom Strepsils & Ibuprofen- heter oralmedic. Det får bara säljas hos ett fåtal apotek, mamma fick åka till Lund för att få tag i det, och kostar skjortan men åhh vilken lättnad.

Mellan soffpassen hann jag med att fixa disken, lägga om Khans tass, som tack & lov ser helt ok ut även om såret inte är läkt riktigt än & plocka undan lite. Hundtränings- & långrundor abstinensen är ett faktum och imorse gick jag iväg på en lite längre runda i långsam takt. Längre runda i det här sammanhanget är typ 30-40 minuters promenad alltså kisserunda i vanliga fall  . Halvvägs in i rundan kom syndafallet & det blev en språngmarsch hemåt där Khan fick en krasch-kurs i att springa fint sidan om med ALLA fyra tassar i marken samtidigt. Det gick riktigt bra & Khan travade hela vägen.    

Khan håller mig sällskap i sjukstugan, eller är i maskopi för att tvinga mig att ligga stilla...