Nu verkar jag äntligen ha löst bekymret med bloggplatsens app, det har nämligen inte gått att ladda upp några bilder alls den senaste veckan. Jag gillar ju bloggar med mycket bilder och videos (något jag inte alls är bra på förresten). Alltså får det bli en sammanfattning med hjälp av bilder tagna med min Iphone. 

Det fina höstvädret är ett minne blott, men medans det varade passade vi på att vara i parken så mycket vi bara hann. Khan fick ta med sig sin kong som han sen fick springa omkring med, få kastat till sig, för att tillslut tvingas posera med ;-). 

Egentligen fattar jag inte varför jag köper leksaker till den där hunden, de senaste veckorna har han nämligen plockat upp löv på kvällspromenaderna som han vill att jag ska kasta till honom. Pinnar är ju inte lika nytänkande men fungar perfekt som belöning i träningen. 

Har lagt ner lite krut på att öva störning med pinnar, bollar eller löv -you name it. Khan verkar tycka det är rätt kul nu när han fattar vad jag menar (istället för att bli stressad som innan) & anstränger sig lite extra för att få sitt "Ja" eller "Varsågod". Såklart är det ju inte så smärtfritt som det låter och mellan varven väljer han friskt vad han tror att jag menade, eller vad han ville att jag skulle mena. 

Vardagsträning av stadga i ligg & sitt fortsätter. Här fick Khan öva medan jag packade ur, stängde och låste bilen. 

Maten är för övrigt ny. Den mat Khan brukar äta var nämligen slut och eftersom Khan har plåtmage & jag inte tror att det finns ett universalfoder fick ett annat följa med hem. Nej- jag kör inte land och rike runt med tanke på att Khan inte har några problem. Mitt enda krav var att det skulle vara ett energifoder med tanke på att Khan väldigt snabbt tappar vikt annars.  

I fredags gick jag på ytterliggare en jobbhelg (börjar faktiskt bli rätt drygt). När mamma frågade om jag ville sova över, eftersom jag jobbade kväll och sen morgon, kände jag bara att nä jag orkar inte springa fram och tillbaka som en transportsträcka och så var det ett tag sedan vi sågs   . Alltså fick Khan bära med sig sin egen packning, det viktigaste av allt enligt honom MATEN. Tyvärr lyckades han fastna på en spik som stack ut från byggarbetsplatsen vid mobilen så att hans nya klövjeväska, som han aldrig använt, revs sönder rejält. Jättetråkigt såklart, men inte mycket att göra åt. Ska se om jag kan hitta någon sömmerska som kanske kan laga den.  Tur på ett vis att väskan var emellan, annars hade spiken dragit längs med hans bål. 

Igår trodde jag att jag var ledig efter helgen ( var bara ledig torsdag förra veckan), men blev påmind av mamma att jag hade föreläsningar 9-16. Idag skulle jag egentligen ha pluggat, har studiedag i schemat, men efter att ha läst mammas inlägg på facebook kände jag bara att NÄ. Istället packade jag in mig & Khan i bilen, men glömde kaffetermosen och bullen på köksbänken, och åkte till stranden. Khan fick springa runt som han ville, vilket innebar intervaller i sanden alternativt det iskalla vattnet. Han håller ju värmen upp hela tiden vi är ute och sen hade jag tagit med hans täcke för bilresan hem, alltså fick han bada utan att jag la mig i. 

Det blev en skön eftermiddag ända tills vi fick möte av 2 labradorer och en liten hund på stranden utan ägare. Efter ca 5 minuter dök två ägare upp bakom sanddynorna. Jag kan bara inte förstå att man släpper ner sina hundar så oavsett hur snälla DEM är! Hur som helst lyssnade Khan fint på min inkallning och satt fint vid min sida. Den yngre av labrador hanarna hade däremot fått syn på oss och kom smygande med full ragg och stel hukande kroppshållning. Mattes inkallning hörde han nog inte alls. Jag säger inget om det. Det har nog hänt alla att hunden ignorerat en inkallning, MEN att man inte agerar framförallt när man ser att ens hund inte direkt tänker leka (och det gör det inte ok by the way). Istället fortsatte ägaren ropa lite halvhjärtat och promenerar långsamt mot oss. Oftast brukar jag faktiskt inte säga något i dessa läge (Khan gör inget vilket såklart gör mig lugnare) & den diskussionen brukar vara rätt lönlös. Men igår lackade jag faktiskt ur-rejält!! Chasade bort hunden & kommenderade upp Khan i skall samtidigt som jag helt enkelt släppte kopplet. Helt plötsligt blev det fart på den annars rätt sävliga ägaren som både började jogga, med den numera kopplade gammelhunden, ropandes rätt hysteriskt. Jo, lite trött är jag på att ägare av små eller "snälla" raser har helt andra regler än oss som är ägare till stora och "farliga" hundar. Framförallt eftersom det aldrig är min hund som gör utfall. Att vi däremot möter minst 5 hundar (alltid små eller av "snäll" ras) på varje promenad som gör utfall mot oss är tydligen helt ok. 

Medan ägarna traskade iväg med sina 3 ouppfostrade hundar funderade jag lite över när vi blev attackerade av en pitbull i somras vars husse var full och påtänd. Vid det tillfället stannade hussen upp & bad om ursäkt, flera gånger. När samma sak händer med vanliga medelsvensson är det nästan ingen som ber om ursäkt för det som hänt. Jag undrar varför?